Moderskeppet|Moderskapet

Jag skulle vara fri.
Fri, det hade jag bestämt.

När du ändå ska därhän,
dö då fri.
Lägg dig i solens lövmönster.
Livet är inte så farligt
som mamma sade.
Det är ännu farligare,
ännu friare.

Det är därför jag nu alltid drömmer om nätterna,
för att jag aldrig fick nyttja min hjärnkapacitet.
Om nätterna lever jag ut.

Hon ska komma,
i ett rum med döende män,
i skuggan av sin väldiga mormor
med hennes boktravar
och bläckfärgade fingrar,
luta sig tillbaka mot kuddar
vita som oskrivna blad
och skrattandes säga

Jag gjorde det utan ord.