Ackumulerande kunskap

Min relation till kunskap har, minst sagt, fått en fnurra på tråden.
Kunskapen som i många år var min blickpunkt, gnista och hänförelse.

Jag önskar att jag fortfarande planerade att bli högstadielärare

Jag ser inte länge min individuella njutning i lärandeprocessen.
Jag har lagt bildningskomplexet på hyllan, som en kärleksmyt jag gett upp.
Jag vill inte identifiera mig med kunskapen längre.
Vi, kunskapen och jag, har vuxit ifrån varandra.

Istället bär jag på kärlekslösa och dystopiska tankar om kunskap.
Det började med ett obehag över vilka förväntningar kunskap förde med sig.

Känner du till?
Är det där en?
Har du hört, läst, sett?


Min kunskap har blivit know-how och ändlösa referensiella mönster.
Det är den kunskap som aktiverar egenintresset och drivkrafen i självutvecklingsprocesser som är helt analoga med vår funktion på marknaden. Vår utveckling och inlärning har blivit en socialiseringprocess, som gör oss mer till konsumenter och mindre till personer.

This wine bottle aims to educate me
- it is luring me to become more knowledgeable
about the people and processes that made the bottle and its contents.
It wants to recruit me to become an unpaid promotional agent,
a wine critic, an opinion maker

- it wants me to throw wine-tasting parties
and tell my friends all about my purchase.
Its acculturating me.

För marknaden i dagens (infoga valfritt nytt och fräscht begrepp)-samhälle styrs av kunskap. Det talas exempelvis om den lingvistiska marknaden eller en knowledge-driven economy. Dessa retoriska omfamningar knäcker min bröstkorg och hindrar lufttillförseln. Jag får inte rum.

The knowledge-driven economy is not
made up by a set of knowledge-intensive industries fed by science.
This new economy is driven by new factors
of production and sources of competitive advantage
- innovation, design, branding, know-how -
which are at work in all industries
from retailing and agriculture to banking and software.

Jag vill bryta sönder de här vackra metaforerna som döljer vad det vi kallar kunskap gör med oss, det liv vi lever och de strukturer vi organiserar oss i. Det som håller upp kunskapsidealet är en kompakt infrastruktur av reflexmässigt utestängande och kontrollmekanismer.

Jag tänker att kunskap är ett språkbruk som ingen behärskar och få har möjlighet att lära sig. Kunskap låter på ett visst sätt, som en måste kunna vokalisera för att bli bedömd och få förtroende. Kunskapen är i regel inte dialektal eller bruten. Den har ett ordförråd fyllt till bredden, den skrattar inte mitt i satsformuleringarna och den har utvidgade referensramar.

Själva kunskapsproduktionen är en mycket sluten produktion. Kunskapsproduktion är att skapa kunskap som distribueras och hålls upp ovanför horisonten, på powerpoints, i tidskrifterna, i tabloiderna och böckderna. Vid universiteten, läroverken och i de privata sfärerna har vi en så kallad allmängiltig rätt att bilda oss. Men för att skapa det vi kallar kunskap måste man knäcka kontrollkoderna eller rättstava innehållet i stridslinjen. Den offentliggjorda kunskapen representerar inte folkets lärdomar eller erfarenheter.



Marknaden ser till att vi bedömer oss själva och varandra som behövande.
Vi ska använda konsumtion som lösningen på alla sociala frågor.

Men det är i själva verket marknaden som behöver oss.
Det är vi som ska föra information och ideal vidare för att den kommersiella socialiseringen ska fungera. Vi kan ta kontrollen över vilka representationer av liv vi vill ska vara grunderna för vänskap, självförståelse och interaktion.

Känn det med ditt hjärta, lita på dig själv

Kunskap är alltid makt om den inte genererar motmakt och kärlekshandlingar.