KIGO
[季語 - Tiden på dagen eller året: årtidsordet]
[Japansk haiku är kärleksförklaringens kigo]
[Känslornas metaforik]
Teknologik
Ekot ekade krypterade eller kodade meddelanden.
Det egna kryptosystemet krackelerar,
receptorerna faller samman inför oläslig text.
De erbjuder information som ger sken av att vara någonting det inte är,
alternativt döljer sin verkliga innebörd.
De kan på så sätt försäkra sig om att kommunikationen är krypterad
så att ingen annan kan lyssna till vad de säger.
Hör du vad jag säger?
Jag efterfrågar raka ord i klartext.
Det egna kryptosystemet krackelerar,
receptorerna faller samman inför oläslig text.
Jag har hört allt, men aldrig sett nåt, själen var nånannanstans
De erbjuder information som ger sken av att vara någonting det inte är,
alternativt döljer sin verkliga innebörd.
De kan på så sätt försäkra sig om att kommunikationen är krypterad
så att ingen annan kan lyssna till vad de säger.
Hör du vad jag säger?
Write it, cut it, paste it, save it, load it, check it, quick - rewrite it
Jag efterfrågar raka ord i klartext.
Trycksvärta enligt Winterson
Kärlekshistoria: ärbar eller vanärande amour.
Jag förstår att smärtan hoppar bock över språket
och landar i stumma rytanden bortom tiden.
En plats där det inte finns något tal och ingen klocka,
inget sätt att särskilja vare sig ögonblicket eller dess olycka.
Om vi frågar huruvida elektronens position förblir densamma,
måste vi svara nej.
Om vi frågar huruvida elektronens position förändras med tiden,
måste vi svara nej.
Om vi frågar huruvida elektronen är i viloläge,
måste vi svara nej.
Om vi frågar huruvida den är i rörelse,
måste vi svara nej.
Den skeptiska världen vadade till knäna bland händer av fallande eld.
Och efter höstens symmetrier följde stränghetens.
Den nakna vinterns tunna skönhet, revben och ryggrad.
Hens rygg skelettvass, mina händer lövbreda,
täckande henom, skapande mönster hos henom.
Gå med mig.
Gå in i tidens ben och märg.
Gå längs Adams revbens vita kurvlinje.
Vitt, som absorberar ett minimum och reflekterar ett maximum
av ljusstrålar, ljusextas i årets dödstid.
Jag förstår att smärtan hoppar bock över språket
och landar i stumma rytanden bortom tiden.
En plats där det inte finns något tal och ingen klocka,
inget sätt att särskilja vare sig ögonblicket eller dess olycka.
Om vi frågar huruvida elektronens position förblir densamma,
måste vi svara nej.
Om vi frågar huruvida elektronens position förändras med tiden,
måste vi svara nej.
Om vi frågar huruvida elektronen är i viloläge,
måste vi svara nej.
Om vi frågar huruvida den är i rörelse,
måste vi svara nej.
Den skeptiska världen vadade till knäna bland händer av fallande eld.
Och efter höstens symmetrier följde stränghetens.
Den nakna vinterns tunna skönhet, revben och ryggrad.
Hens rygg skelettvass, mina händer lövbreda,
täckande henom, skapande mönster hos henom.
Gå med mig.
Gå in i tidens ben och märg.
Gå längs Adams revbens vita kurvlinje.
Vitt, som absorberar ett minimum och reflekterar ett maximum
av ljusstrålar, ljusextas i årets dödstid.
En textuell relation
Mais encore... säger: (22.34.34)
for me all relationships are textual
Mais encore... säger: (22.35.54)
the dialogue is a form of writing...
Mais encore... säger: (22.36.23)
feeling is form of writing
Mais encore... säger: (22.36.36)
even sex is form of writing
Mais encore... säger: (22.37.38)
ithe writing for me is a trace
Mais encore... säger: (22.38.00)
a sign that desapeare
Mais encore... säger: (22.39.05)
all relationships are form of moving signs
Mais encore... säger: (22.39.35)
and these signs are not spiritual but material
Mais encore... säger: (22.39.52)
they affect materially our bodies
Mais encore... säger: (22.42.17)
and the meaning is another sign that refers to other sign...and so on
Mais encore... säger: (22.42.36)
there is no totally immaterial sign
Mais encore... säger: (22.42.55)
like the principle of dictionary
Mais encore... säger: (22.43.06)
every word refers to other words
for me all relationships are textual
Mais encore... säger: (22.35.54)
the dialogue is a form of writing...
Mais encore... säger: (22.36.23)
feeling is form of writing
Mais encore... säger: (22.36.36)
even sex is form of writing
Mais encore... säger: (22.37.38)
ithe writing for me is a trace
Mais encore... säger: (22.38.00)
a sign that desapeare
Mais encore... säger: (22.39.05)
all relationships are form of moving signs
Mais encore... säger: (22.39.35)
and these signs are not spiritual but material
Mais encore... säger: (22.39.52)
they affect materially our bodies
Mais encore... säger: (22.42.17)
and the meaning is another sign that refers to other sign...and so on
Mais encore... säger: (22.42.36)
there is no totally immaterial sign
Mais encore... säger: (22.42.55)
like the principle of dictionary
Mais encore... säger: (22.43.06)
every word refers to other words
Kroppsmetaforik och kontroll
Jag fick en helt kort och kanske grund tanke på en perrong igår,
vilket i sig är en plats eller ett tillstånd jag alltid är harmonisk med,
om metaforer för kroppar,
som jag tycker mig läsa, höra och kasta ett halvt öga på överallt.
Den momentala tanken jag fick kring detta var att metaforer för kroppen var biologiskt betingade förr, för länge sedan, förr om åren. De var biologiska för att de bestod i att människan jämfördes med djur. Dessa metaforer är många, men de går alla ut på att människan har en egenskap, exempelvis stark eller hungrig, som länkas till ett djur. De används fortfarande men oftast ironiskt.
Det slog mig att dessa texter som dagligen och stundligen talar med mig, allt från uppvigling till träningsnarkomani och från folkhälsomoralism till extroverta perspektiv på kroppen i största allmänhet, är fulla av en och samma kroppsmetafor:
Denna kroppskontroll är introvert och passiviserande.
För det är inte ett vackert sci-fi metanarrativ vi talar om här,
utan snarare destruktiva ideal, omänsklighet och bakåtsträvande framåtanda.
Det här säger något om hur vi tillåter oss att uppfatta oss själva.
Kroppen betingas av det du kan säga, det du har ord för,
eller det du medvetet avstår ifrån att formulera.
Jag säger inte att jag vill förkroppsliga djuriska metaforer,
jag säger att jag vill ut ur de begränsade och alltför konkreta orden.
vilket i sig är en plats eller ett tillstånd jag alltid är harmonisk med,
om metaforer för kroppar,
som jag tycker mig läsa, höra och kasta ett halvt öga på överallt.
Den momentala tanken jag fick kring detta var att metaforer för kroppen var biologiskt betingade förr, för länge sedan, förr om åren. De var biologiska för att de bestod i att människan jämfördes med djur. Dessa metaforer är många, men de går alla ut på att människan har en egenskap, exempelvis stark eller hungrig, som länkas till ett djur. De används fortfarande men oftast ironiskt.
Det slog mig att dessa texter som dagligen och stundligen talar med mig, allt från uppvigling till träningsnarkomani och från folkhälsomoralism till extroverta perspektiv på kroppen i största allmänhet, är fulla av en och samma kroppsmetafor:
Kroppen är ett något du ska ta kontroll över
Denna kroppskontroll är introvert och passiviserande.
För det är inte ett vackert sci-fi metanarrativ vi talar om här,
utan snarare destruktiva ideal, omänsklighet och bakåtsträvande framåtanda.
Det här säger något om hur vi tillåter oss att uppfatta oss själva.
Kroppen betingas av det du kan säga, det du har ord för,
eller det du medvetet avstår ifrån att formulera.
Jag säger inte att jag vill förkroppsliga djuriska metaforer,
jag säger att jag vill ut ur de begränsade och alltför konkreta orden.
Njutning i text
Det blir om och om igen tydligt att ord varken känns eller definierar känslan,
lika lite som ordet kärlek i sig fångar ögonblicket,
handlingen, beröring eller betraktelsen.
Ändå har jag i tid och otid försökt att språkligt närma mig mitt begär,
verbaliserat det påtagligt momentära
och försökt sätta pränt på vätskor.
lika lite som ordet kärlek i sig fångar ögonblicket,
handlingen, beröring eller betraktelsen.
you said pussy and paper
is poetry power
is poetry power
Ändå har jag i tid och otid försökt att språkligt närma mig mitt begär,
verbaliserat det påtagligt momentära
och försökt sätta pränt på vätskor.
The pleasure of the text is that moment when my body pursues its own ideas
- for my body does not have the same ideas I do.
- for my body does not have the same ideas I do.
Men jag föredrar kroppslig närvaro framför efterkonstruktion.
Jag vill uppleva genom att inte förstå,
att ta in genom att inte se klart.
Jag vill uppleva genom att inte förstå,
att ta in genom att inte se klart.
Från och till
Från tanke
till intertextuellt eko,
oändlighet, handling och hjärtslag.
oändlighet, handling och hjärtslag.
Ty det människor gör, når kunskap om eller upplever
är endast meningsfullt i den mening det går att tala om.
är endast meningsfullt i den mening det går att tala om.
Intertextuella kroppar
Kanalerna och källorna är analoga: kroppspolitik är på agendan i vår.
Denna aktuella kroppspolitiska angelägenhet kan ha många anledningar.
Descartes dualism har länge varit en slags provocerande hägring över intelligentsians högst fysiska högborgar. Men de kroppspolitiska texterna och de kommande debatterna kan lika gärna vara en reaktion på cyniska reflektioner som verktyg för kontroll och instrumentalisering av kroppen. De sagda texterna betingar nämligen kroppen som någonting annat än styrd av vilja och intellekt.
Ja, här är lite citat från två av dessa källor, Paletten respektive OTTAR:
Min kroppspolitik är dysfunktionell när min kropp gör annorlunda än min politiska retorik intalar. Eller när kroppar agerar i relation till min på sätt som min tankes förväntningar inte inrymmer.
Denna oregelbundenhet i linjeföringen kan ibland förklaras logiskt med det där avståndet mellan att säga och göra. Jag vill minska det avståndet.
Motsägelsefullt nog svarar jag ändå på denna agenda, varifrån den nu kommer, genom att tänka efter. Men det är min kropp som har tagit in de här texterna och gjort de till sina.
Där och här är den intertextuella kroppen.
När kroppen konceptualiseras till en intertextuell relation,
och fastställs av sociala konstruktioner,
blir kroppen som fysiskt närvarande självmedvetenhet osynliggjord.
Ditt jag är situerat och fysiskt impregnerat men paradoxalt nog är ditt medvetande och din syn det som allra minst inrymmer din kropp. Du ser inte dig själv lika lite som kroppen går att kontrollera av tankekraft. Kroppen är mer än ett verktyg för tanken, kroppen är början och slutet av tanken.
Den möjliga taktila närvaron och närheten mellan tanke och kropp uppnås inte genom att ignorera genernas konstitution. Det är en omväg att upphöra att vara för att bliva till.
Möjligheten ligger i medvetenheten om att vi aldrig varit utan att vi ständigt rör oss.
Möjligheten blir till handlingar genom att böja strukturen, representera om och om igen, modifiera självuppfattningen och framförallt leva ut känslorna, rakt ut och rakt in.
Och vad händer då med koncepten för åtrå?
Denna aktuella kroppspolitiska angelägenhet kan ha många anledningar.
Descartes dualism har länge varit en slags provocerande hägring över intelligentsians högst fysiska högborgar. Men de kroppspolitiska texterna och de kommande debatterna kan lika gärna vara en reaktion på cyniska reflektioner som verktyg för kontroll och instrumentalisering av kroppen. De sagda texterna betingar nämligen kroppen som någonting annat än styrd av vilja och intellekt.
Ja, här är lite citat från två av dessa källor, Paletten respektive OTTAR:
Det finns bara en autentisk och universell form av kommunikation:
kroppsliga utbyten
genom det hemliga språket av kroppsliga tecken
kroppsliga utbyten
genom det hemliga språket av kroppsliga tecken
På det internationella slagfältet ligger abortfrågan och sexuell läggning
som glödheta klot som ingen politiker med karriärambitioner vill ta i.
Vad tycker du är ok?
Följ med in i skalpellernas, surrogatmagarnas
och spermasprutens fängslande värld.
Bend over.
som glödheta klot som ingen politiker med karriärambitioner vill ta i.
Vad tycker du är ok?
Följ med in i skalpellernas, surrogatmagarnas
och spermasprutens fängslande värld.
Bend over.
Min kroppspolitik är dysfunktionell när min kropp gör annorlunda än min politiska retorik intalar. Eller när kroppar agerar i relation till min på sätt som min tankes förväntningar inte inrymmer.
Denna oregelbundenhet i linjeföringen kan ibland förklaras logiskt med det där avståndet mellan att säga och göra. Jag vill minska det avståndet.
Motsägelsefullt nog svarar jag ändå på denna agenda, varifrån den nu kommer, genom att tänka efter. Men det är min kropp som har tagit in de här texterna och gjort de till sina.
Där och här är den intertextuella kroppen.
I lay fingers across ribs to not forget that heart beats control
När kroppen konceptualiseras till en intertextuell relation,
och fastställs av sociala konstruktioner,
blir kroppen som fysiskt närvarande självmedvetenhet osynliggjord.
Ditt jag är situerat och fysiskt impregnerat men paradoxalt nog är ditt medvetande och din syn det som allra minst inrymmer din kropp. Du ser inte dig själv lika lite som kroppen går att kontrollera av tankekraft. Kroppen är mer än ett verktyg för tanken, kroppen är början och slutet av tanken.
Never get so attached to a poem
you forget truth that lacks lyricism
And never draw so close to the heat
that you forget that you must eat
you forget truth that lacks lyricism
And never draw so close to the heat
that you forget that you must eat
Den möjliga taktila närvaron och närheten mellan tanke och kropp uppnås inte genom att ignorera genernas konstitution. Det är en omväg att upphöra att vara för att bliva till.
Möjligheten ligger i medvetenheten om att vi aldrig varit utan att vi ständigt rör oss.
Möjligheten blir till handlingar genom att böja strukturen, representera om och om igen, modifiera självuppfattningen och framförallt leva ut känslorna, rakt ut och rakt in.
The body is a set of significations
Och vad händer då med koncepten för åtrå?
The deficit model of desire,
in which desire is produced by some kind of lack or gap
between the desiring subject and the desired object,
is simbly inadequate for a wired-in, networked and intertextual body.
Instead desire is manifest through a continous process
of stimulation, contact and reproduction.
in which desire is produced by some kind of lack or gap
between the desiring subject and the desired object,
is simbly inadequate for a wired-in, networked and intertextual body.
Instead desire is manifest through a continous process
of stimulation, contact and reproduction.
Jag tänker på ovanstående som ett fingervisande. För även om ordet "är" ger mig tankemässigt skavsår så kan jag stå för, betinga, användningen här: Det du är, den är, vem är; är något jag redan är.
Den andra kroppen är i mig.
Den andra kroppen är i mig.
Teori som sagoberättande
Teorier är sagor,
teoretiker är sagoberättare,
och begreppet för den språkliga handlingen är storytelling.
Sagoberättandet är en metodologi som grundar sig på fragmentarisk historieskrivning,
narrativa subjekt, abstraktion som strategi och ansamling av minnesbilder.
Teoretiker berättar sagor där vi själva står för handlingen.
teoretiker är sagoberättare,
och begreppet för den språkliga handlingen är storytelling.
Full fathom five thy father lies,
Of his bones are coral made,
Those are pearls that were his eyes.
Nothing of him that doth fade
But doth suffer a sea-change
Into something rich and strange.
Of his bones are coral made,
Those are pearls that were his eyes.
Nothing of him that doth fade
But doth suffer a sea-change
Into something rich and strange.
Sagoberättandet är en metodologi som grundar sig på fragmentarisk historieskrivning,
narrativa subjekt, abstraktion som strategi och ansamling av minnesbilder.
Arendt argued that the activity of the storyteller
was like that of the pearl diver and of the collector.
Teoretiker berättar sagor där vi själva står för handlingen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)