Känslor är tysta.
Ändå är ord det du har att ge mig.
Det är då du får svar på tal och annars inte.
Say it right, say it all.
Orimligt, omöjligt, osakligt, ovetenskapligt
- våra kroppar har fastnat i cirkelargument.
Du kan aldrig ska aldrig kommer aldrig
tala till mig
tillskriva mig
kärlek så som jag känner den.
Ändå begär jag att du gör det.
Du kan lika lite som jag begära ditt språk tillbaka
din kräklek
tillbaka i mitt uttryck
för de orden kommer aldrig från mina läppar
än mindre övertygar de från dem.
Jag förlåter dig
jag förlåter oss
för att vi inte kan uttrycka kärlek.
I regelverket för ditt språk
finns inget utrymme för mig att svanka.
Jag kan varken kröka eller inskränka.
Den lexikala ordningen du bär över axlarna
förmår inte ens bryta ner mig.
Jag är din antites och du är min.
Jag förlåter dig
jag förlåter oss
för att vi inte ser vårt respektive språk
och vägrar dess begränsningar.