Språkets värdekonsistens är underkastad en destruktiv logik:
lyckas eller misslyckas, segra eller förlora, värdera hårt eller mjukt.
Denna logik nedskriver de värden som är kärleksfullt progressiva
och våldsamt undflyende all ändamålsenlighet:
det i tanken långsamma och i känslan plötsliga värdet.
Motkulturen är ett språk som öppnar upp för sökande känslor
och motsägelsefulla tankar.
Jag protesterar utifrån en annan logik:
jag är på en och samma gång,
motsägelsefullt lycklig och olycklig:
att "lyckas" eller "misslyckas"
äger för mig bara en tillfällig och flyktig mening.
jag är på en och samma gång,
motsägelsefullt lycklig och olycklig:
att "lyckas" eller "misslyckas"
äger för mig bara en tillfällig och flyktig mening.
Värdekonsistens skapande verktyg är ordval,
det är intonerad skörhet,
överbetonad värdering
och formulerad vilja.
Den kan också vara det som inte går att säga, skriva, uttrycka eller inrymma.
Det som brinner utan varaktighet.
Värdet finns i att bejaka orden mellan raderna.
Språket måste inte tjäna till någonting,dina ord ger meningar som finns bortom illusionen om uttrycksfullhet.