Att sätta ord på känslor

Du får ta mig var som helst men inte på orden.

Kroppen är buren för sköra fjärilsvingar som river mönster i mitt inre,
ett mönster jag vill låta fingertopparna trycka över din hud.
Du gör dig verklig i det här rummet genom brutal beröring,
en beröring som lämnar konturlösa blåmärken.

I have a incredible mind

and all the useful abilities of perception and devotefulness
but I dont do interaction

- Men utan reglerna, då kanske jag skulle sluta träffa dig helt,
eller träffa någon annan hälften av tiden. Det är ju vad det faktiskt skulle komma ner till.
hårda utandningar mellan varje ord

- Jag vill aldrig att du agerar av pliktskyldighet. Inte ett ord, inte en gest.
förvirrad, flackande blick, läpparna öppna, stängda, öppna
- Men tänk om jag då skulle…
avbryter
- Ja, då skulle du och då ska du.

Vad betyder det egentligen,
detta vilda begär i själens urtidsdjup efter att äga?
Ägande, eller uppgående.

Känslor är handlingar, någonting man väljer
sa Sartre och valde även för alla andra.

Den solära kärleken är fri för mig att ge.
Jag älskade, först med insidan och sedan med utsidan av hjärtat.
Ägandeformen för kärleken är jag, jag jag. För jag äger ingen annans kärlek.
Men jag äger min och den är alltid hårt pressad i mitt hjärtas inre.

Jag skulle vilja smälta ihop i en mening som inte har någon mening alls.