Maktens ord

Maktutövande är detsamma som semantik.

Viljor blir handlingar genom att formuleras.
Handlingarna genereras språkligt när ett ord postulerar vad handlande är.

Tolkningsföreträdet är en förutsättning för detta maktutövande,
vars logik innebär att ett ord definierar en verklighet.

Inom denna tolkningsram verkställs verkligheten
genom kroppar som självspelande pianon.

Motsägelsefulla benämningar dikterar,
ett kulturellt språksystem rasar samman.

Fonologin bjuder inget motstånd.