Barthes, Kärlekens samtal: Brev.
Figuren syftar på kärleksbrevets speciella dialektik:
att samtidigt vara innehållslöst (kodat)
och uttrycksfullt (fyllt av lust att skänka betydelse åt begäret).
Jag tvekar med brevskrivandet i veckor.
Mina ordbundna fötter prövar mark för att se om den håller.
Är det bläck eller blod som rinner ur mig?
Meningslösheten i orden är ett tecken på förlägenhet: kärlek.
Jag försöker förstå, göra begripligt, tänker aktivt på dig.
Jag försöker berätta tusentals berättelser om dig.
Jag skriver dig min blick för dig att spegla dig i.
Jag skriver ut betydelsen bakom orden: "Du är med mig här."
Jag tillskriver dig ord: det värdefullaste jag förfogar över.