Du vet att jag menade varje ord jag sa.
Men än mer vet du att jag menade de ord som inte blev sagda.
I en annan del av rummet: smärta.
Ömheten som fick oss att tala utan ord
som sjöng mina sagor för henom
fast jag visste att hen lyssnade
bara för att kväva mig med sitt skratt
Rummet med och av våra kroppar,
kropp som obunden men helt fast i blickpunkten.
Stum tidlöshet, rytmiskt icke-ljud mot in över, tar över.
Var det något du ville säga nu
förklara för mig
förstå själv
förklara för mig
förstå själv
ssch.