Ordagrann svärta

Språk som gåvosystem

Om ord är det vi har att ge varandra,
vad har vi då att säga varandra?

ord ger ord:
referenslistor som en form av tacksamhet
igenkänning som hörsamhet
meningsbyggnad som relationsbyggnad.

möjlighetshorisonter, inspirationscykler, idéströmmar, drömmar

Du har blivit given
ger efter för det du har att ge,
dina ord ger mig,
vid varje läsning,
mental svindel.

känslor är ett språk som jag vill dela med andra

det vackraste du kunde säga mig, sa du,
var att mina ord fick dig att skriva.
jag kunde inte göra annat än att hålla med;
den värdekonsistens jag har att gå efter är vad som får mig att skriva.

Word

Jag tänkte: word!
och sparade dokumentet.

Läsa dina tankar

Jag vill läsa det du läst,
Jag vill gå tillbaka,
få dig att ta dig själv tillbaka,
spåra dig med dig inuti dig
till hur och när och vad och med vilka medel och genom vem och vilka
du lärde dig att läsa;
låt mig börja där.

Där alla dina tankar blivit och blir till:
i ord har lärt dig,
i referenser,
i meningar du gjort till dina,
i formulerad otänkbarhet.

Jag vill staka mig där du har stakat dig,
låta munnen forma vad du har format,
skriva om din handstil så som min handstil blev.

Jag tänker ta din blick
som svävar över eller korsar linjemarkeringar
och lägga den över min.

Om du nu tänker läsa,
läser jag om dig.

Trycksvärta enligt Nagano

‘Cause I went looking for a trace of something that you left
And when I saw dried paint and your scribbled initials
I acted like I could care less while my thumb press to the paper
I wanted to find your portrait, wanted to have it

Recalling a piercing voice in old dreams
And ghostly images of black trains
Now seeing every page is turned away
I wanted to own your portrait
Wanted to have it

You and your scribbled paper makes me shiver so
You and your scribbled paper makes me shiver so