Stadsplanering, även benämnd grammatik, är det regelsystem som beskriver hur orddelar/fasta eller lösa konstruktioner kombineras för att bilda ord/gator/torg och dessa i sin tur kombineras för att skapa förståeliga satser och meningar/tät- och glesbebyggelser.
En stad skall med ord byggas.
Stadens höghus talar maktspråk och radhusen är synonymer: copy-paste av en kollektiv vilja. Ibland används direkta kopior men för det mesta bara varianter av samma mening, ett gemensamt uttal av samma uttryck. Stadsdelarna uttrycks med egna typsnitt, olika marginaljusteringar och tempus. Asfalten är manifestet vilket staden vilar på. Det breder ut sig som ett tryggt lättförståeligt mantra som upprepar sig igenom staden. Avloppsbrunnarna i gatan vittnar om ett syfte, de blir beviset på att det inte bara är tomma ord som byggt staden, utan en intention om ett fungerande system.
Alla talar i mun på varandra i kollektivtrafiken. Ord som aldrig kommer fram, fastnar, blir osagt eller uttalas alldeles för sent. Tågstationen, flygplatsen, taxibilar. Ord som stressar fram med riktning, rörelse eller målmedvetenhet. En del av dessa vet vart de ska, vad de vill få fram och de går rakt på sak. Andra är bara en transportsträcka till poängen, det som är viktigt (slutdestinationen) eller så ska de vidare in i nya kapitel.
Dyslektiker och analfabeter får vård på stadens sjukhus. Receptfria ordböcker och lexikon kan köpas i varje gatuhörn. Sjukvårdens huvudsakliga uppgift i staden är att renodla språket, hjälpa dem som inte hittar orden. Skolornas uppgift är att agera rättstavningsprogram.
Invånarna bär på illusionen om inflytande över stadens tillblivelse,
men staden utnyttjar kroppar för att bygga lustslott.
Broarna ler hånfullt.
Byggnader är bärande konstruktioner vars minsta enheter är bokstäver. Bokstäverna motsvarar betydelser som skrivs in i konstruktionen under byggnadsprocessen. Grunden läggs med versaler och gemener utgör isoleringen. Trapphusen är stigande melodier till olika rum, dialekter bildar nya meningar och våningarna skiljs åt med radbrytningar.
Fuskbyggen gör sig tillkänna som syftningsfel eller inskjutna bisatser.
En byggnad rivs när någon ändrar åsikt och omformulerar sig.
Somliga fasader täcks med vildsinta tecken i försök att sätta ord på ord. Det är symbolspråk, ofta i form av ett namn, som används för att ta tillbaka ordet: rekonstruktion.
They'll name a city after us
And later say it's all our fault
Then they'll give us a talking to
